Anledningen till dessa tankar är inte som man kan tro... frustration över att allt är så trist!! Näe, grunden till mitt tänkande har snarare varit att jag har det så fruktansvärt bra!!!
Jag är så nöjd med mitt liv som det är, att jag eventuellt inte kommer behöva alla dessa storslagna planer som jag lagt upp för mig själv...
Frågan är dock att om jag inte gör det jag planerat... kommer jag då att ångra mig??? Eller kommer all den tid jag skulle lägga ner på att plugga och arbeta mm mm vara slöseri med tid, för att jag antagligen skulle vara lyckligare utan?
Jag har funderat och kommit fram till att (som det känns nu) detta är viktigt för mig...
* Jag vill ha ett jobb där jag kan jobba självständigt... och där jag verkligen trivs!
* På det jobbet måste jag tjäna tillräckligt med pengar så att jag kan bo i ett hus vid havet.. alt en sjö ( jag ÄLSKAR att bada och finner stor lycka och lugn vid vatten...) samt att jag vill ha tid och råd men två veckor utomlandsvistelse per år...MINST!!!
* Och i detta hus och på dessa resor vill jag att mina två kommande barn ska ha möjlighet att följa med...(dock kanske inte varje gång)
* Och sen givetvis ett bra och lyckligt förhållande med massa hångel, sex och gapskratt...=)
(Om detta kommer infinna sig i Sverige eller utomlands...det vet man aldrig)
Jag menar... Visst vill jag bo i New York ett tag, och visst vill jag ha obegränsat med pengar... Och det skulle vara en otroligt tuff känsla om folk såg upp till mig, kanske till och med med imponerade ögon för att jag faktiskt lyckats med något stort!!!
Men livet är så jäkla kort... och i det stora hela spelar inte ett skit någon roll! Det lät hemskt, men jag menar på ett bra vis...
Eller...Det jag försöker säga är att jag blir lycklig av att äta middag med mina vänner... Gå ut o dansa tills jag får kramp i benen och inte kan gå på flera dagar...(eller mest gillar jag att dansa)...
Jag blir lycklig av att åka ut med mina föräldrars båt en varm sommardag... och jag var helt extas när jag fick köra vatten skoter i smögen i somras=)... Jag blir lycklig på julafton, för jag älskar julklappar och julskinka!!! Och jag är lycklig just nu, när jag sitter i min smått röriga lägenhet med extremt tovigt hår iklädd min pojkväns kalsonger och dricker en kopp varmt kaffe och funderar på denna dagens möjligheter...
Man kan tyvärr inte göra allt här i livet vilket är extremt trist..Men livet är för kort och i universum är man så liten att vad man egentligen gör inte har någon betydelse, inte nån betydelse för någon annan än dig själv.... Så jag tänker iaf sluta tänka så brutalt mkt på framtiden och försöka tänka allra mest på här och nu...Och umgås med människor runt omkring mig som jag älskar och göra sådant som gör mig lycklig just nu...
Och vad är det egentligen framgång ger? Antagligen mer tillfredsställande i och med att man vet att man inom den så kallade ( eller jag kom på ordet nu ) världsmallen har lyckats... och vad kan vara mer tillfredsställande än det? Och antagligen kan man kanske gå i förtidspension och vara ledig 10 år längre än oss/mig "vanliga" arbetare... Men till vilket pris? Extremt mkt jobb med sena kvällar och upptagna helger?... man har antagligen ett brutalt fint hus! Det var ju min plan för mina pengar jag skulle haft=)... men hur mkt skulle man hinna vara där? Och även om man skulle hinna det... exakt lika mkt som sådana som jag... skulle dom känna större lycka än mig?
Eller snarare... skulle ett jobb som ger mig mer pengar och finare saker göra mig lyckligare?
Tänker man så... Åh, jag är så lycklig som bor i ett så fint hus? Eller tänker alla samma sak...? Fan vad jag har det bra med en sådan underbar familj???
Och om alla tänker så... Spelar det då egentligen någon roll hur mycket pengar man har?
(borträknat total fattigdom)
Äh, jag vill bara resa och rensa maskrosor och jobba med något som jag tycker är kul....!!!
Sen om ni nu vill kalla mig en dam utan ambitioner, varsågod...
Men jag är trött på att behöva skämmas över vad jag gör, trött på att känna tvånget att lägga till orden...
- Men jag tänker givetvis börja plugga snart... Så fort jag säger vart jag jobbar!!!
Oroa er inte, jag kommer bli något jäkligt bra... Det vet jag!!! Och jag är för första gången på länge lugn och rofylld nog att faktiskt kunna uppskatta det livet jag har just nu...
Jag och herrn har dock också talat om en ny resa.. vart vet vi inte och hur länge vet vi inte heller... men minst tre månader... och kanske till och med livet ut... Oavsett vad, ser jag ett liv med helt fantastiska möjligheter och extrem lycka...=)
