Den underbara dagen, dagen efter...

OK, det är något som har hänt med mig... Jag har nämligen gått från att vara obotligt rastlös... Till att vara helt tillfreds med att sova till klockan 11, förflytta mig till soffan , kolla lite på Tv och helt enkelt inte klä på mig förren klockan blivit eftermiddag...

Om det är vädret som gör att jag blivit så slö, eller om det bara är jag som insett att det faktiskt är OK att inte göra någonting... (Man FÅR leva en hel dag utan att göra något "extra ordinary" som gör att man mins den... Man kan till och med behöva en sådan dag... Jag behöver antagligen ett par sådana dagar...=)) det vet jag inte...

Helgen har varit som den brukar... Jag säger till er, som jag sa till min vän precis...

" Att veta att man har en lördag i veckan utan att dricka på den, är som att veta att man har en godispåse i kylskåpet utan att äta på den... näst intill omöjligt"

Låter extremt tragisk, men det är inte drickandet i sig... mer att jag vill göra något kul, och i de allra flesta fall, så innefattar kul på en lördag någon slags alkohol... Hemskt men sant...

Men vad är det som gör att jag varje söndag, när jag vaknar bakis, har sådan ångest... Jag känner alltid någon sorts magkänsla, ett uns av ånger... Som om jag varit otrogen eller bråkat med nån vän... (Skulle aldrig vara otrogen... antagligen inte bråka med någon vän heller...=))

Men jag måste alltid ligga och fundera på vad jag sagt och gjort i minsta detalj... Spelar ingen roll hur kul jag haft, känns alltid som om jag varit olämplig på något vis... Trotts att jag varit oskyldig som en liten vit ängel=)... (kanske inte riktigt)... Så känner jag alltid skuld...

Jag vet, jag vet.... det kallas baksmälla... Och skulden är väl antagligen min kropps sätt att säga att den är besviken på mig, mitt omdöme och mitt sätt att hantera den=)...

Kanske vore det lämpligt för mig med en vit helg... Men det blir ju aldrig läge för det... alltid är det något som kommer i vägen... Nästa helg verkar det som om det blir inflyttningsfest, helgen därefter är damen i New York....=) aaah, ni ser ju... Och man vill ju inte missa nått kul=)!!!

Annars har jag varit på Batman filmen, VÄLDIGT bra film det där... Och jag verkar inte vara den enda som tycker det, min vän tyckte till och med att filmen var så bra att han lät tatuera in jokern på sin arm=)...

Herrn min tog även ut mig på romantisk middag i fredags och jag var ute med mina underbara vänner i lördags=)... Och söndags var stor slappardag...Full Pott alltså...
Romantik, vänner, vin och vila...

Så damen ska inte klaga=)... Och idag är det måndag, och jag är LEDIG!!! Ingen ångest, inga bittra miner... det är helt enkelt en ´heeeeeelt Underbaar dag...=) Min vän är påväg hit på en kopp Te, och jag har thai mat i kylen... kan det bli bättre?=)

Puss på er alla... Jag önskar er en BRUTALT skön dag...

Inte en fin bild utan en fin strumpa med...

Jordens undergång...

Läste precis i expressen att jorden eventuellt går under imorgon...

The Large Hadron Collider, ( För er som inte ännu läst: en sjukt stor maskin som forskare i Schweiz har byggt för att återskapa ett nytt big bang i mini format) ska testas för första gången, och nu finns det en chans att vi alla under morgondagen sugs in i ett svart hål...

Med detta i tankarna har jag bestämt att jag ska skita i träningen innan frukost imon... Jag har även bestämt mig för att ta en extra Magnum Mandel samt vara uppe lite, lite längre än vanligt...

Man ska dock ta detta påstående med en stor, VÄLDIGT STOR nypa salt, man behöver tydligen/antagligen inte känna minsta oro alla... Men trotts det så är det på något vis svårt att låta bli att inte leka med tanken på vad man skulle göra om man fick veta att det var sista dagen i ens liv, ännu värre... att hela jorden under morgondagen skulle gå under...

När jag var liten, hade det varit klart för mig... Liseberg, Liseberg och Mc Donalds... =)

Men just i denna stund, vet jag inte alls... Pussa på Herrn min, åka hem till Mor och far... Men då vill ju inte herrn följa med för han vill väl till sin familj... (Jobbigt) och syrran kommer kanske inte vara där för hon vill vara med sin pojkvän som säkert vill träffa sin familj... (Jobbigt igen)

Å farmor ska ju garanterat inte behöva vara själv hemma... Och mormor, hon bor ju långt bort... och hon har ju massor av ställen där hon är önskad... (sjukt jobbigt för henne) och alla kan ju omöjligtvis samlas på ett och samma ställe och kramas... Det där är totalt ohållbart...

Jag får tänka om .... skulle kanske hoppa Bungyjump istället, testa paragliding, flyga ett eget plan eller hoppa från 10 meter på Alideberg... Alt äta massor av god mat, glass, kakor och godis...
Äta på sviiiiindyr restaurang, shoppa sviiiindyra kläder eller knarka...

Nääeee... hittar helt enkelt inget som känns helt rätt... det är en Brutal jäkla tur att man inte vet när man ska dö...

But just in case... ska jag gå in och krama på min pojkvän lite granna nu=)...

Sov fint...

Brutal reslusst...

Meningen var att dessa bilder skulle komma efter inlägget...
Men pågrund av mina extremt dåliga tekniska kunskaper, får ni nu kolla på dessa innan. Jag har nämligen kollat igenom lite bilder hemma, och tänkte dela med mig av några från mina resor som jag tycker lite om...

Ahh, detta underbara hav...Kan det va Indien?

Det är ju liksom lite svårt att se skillnad...

Men det här vet jag garanterat vad det är... Det är ckoklad från Barriloche eller vad det nu heter... i Argentina. Denna stad är känd, för sin otroligt goda choklad...MMmmm

Wunderbar Nya Zeeland...

Utsikten från min och herrns tältplatts i Argentina...

Kattungar, en kille hittade dom på en strand i Brasilien och letade efter nån som ville ta med dom hem... Åh, man önskade ju garanterat att man kunde...

Båtkyrkogård, Argentina...

Samma båtkyrkogård, Argentina...

En bild tagen i min chefs trädgård i NZ...

Också tagen i Nya Zeeland...=) lite lagom utsmyckning sådär...

Och så Barry då såklart...=)

Tycka vad man tycka vill om den här bilden, Men det här är en aningen sjuk lampa från en bar där jag arbetade, men namnet Wunderbar i Lyttelton, New Zeeland...

Denna bild är från exakt samma bar...

Jag var så illa tvungen att ta med den, bilden då jag hoppar världens högsta kommersiella bungy... AAAhhh så underbart! (Platts: Sydafrika)

Och så lite bananer. (Platts:okänd, ev brazil=)

Jag och herrn tog oss tid att göra en Kalle Anka på en strand i Argentina...

Ah, New York, New York...

Vet inte vad det är, men det är något speciellt med den här bilden, tagen dagen efter nyår...In the big apple...

Argentina.

Paraty, Argentina...

Costa Rica en regnig dag...

Sydafrika, Taget från våran hyrbil...

Nya Zeeland

Verkligen ingen ordning på bilderna här... Men det här är costa rica samma regninga dag... Jag och herrn hyrde moped och vipps kom vi på villovägar och hittade detta fantastiska ställe, En naturlig uppvärmd Å/bäck/flod, under en bro... Kan det bli bättre när man är frusen och genomblöt?

Nya zeeland, Abel Tasman...

Nya Zeeland

Argentina på båt sightseeng...

Tror det var Costa Rica, dock inte säker...

Brasilien..

Min stora Passion i livet är garanterat att resa... Tyvärr kostar det en hel del pengar och det blir mycket mindre resa av än jag hade velat.

Jag älskar verkligen att se nya plattser, träffa nya människor, se andra kulturer och bli hänförd av vackra och absurda utsikter... Men mest av allt, älskar jag den totala friheten...

Jag har egentligen bara gjort en resa alldeles själv och jag kommer antagligen aldrig få möjlighet att göra om det igen (själv alltså) men jag ångrar inte en enda sekund att jag åkte och jag önskar att ALLA skulle kunna uppleva samma sak som jag.


Jag var nitton år, och jag kan ärligt säga att jag visste redan på flygplatsen när min kära familj lämnade av mig att det skulle bli ett av dom bästa åren i mitt liv.
Känslan av att inte ha en aning om vad som skulle hända, känslan av att vara så brutalt liten, med hela världen som sin spelplan, på väg någonstans jag inte hade en aning om hur det såg ut, fick mig att känna total lycka och mitt liv att kännas meningsfullt på ett helt nytt sätt...

JAG SKULLE VERKLIGEN GÖRA DET!!!


Denna blandande känsla av rädsla, nyfikenhet, exaltering och självständighet är den bästa känsla jag vet och en känsla jag kommit att sträva efter ända sedan den dagen...


Till en viss del kan man säga att det är lite av en förbannelse... för varje gång jag träffat folk jag tyckt om, lärt känna och känt mig trygg tillsammans med... Har jag packat mina saker, satt mig på en buss/tåg/flyg/bil... någon annanstans för att få uppleva denna underbara känsla av att vara så liten, i en så STOR värld igen... Men det har nog också lett till att jag träffat många fler olika människor, som jag antagligen inte hade träffat annars och gjort mer saker jag antagligen aldrig annars skulle gjort...



* Som Barry och Bustard, två Kiwis vars dröm var att få ihop så mycket pengar på att plocka äpplen så att dom kunde bygga en hydda i skogen , stor nog att leva ett liv i.

Iaf var det Barrys dröm, bustard hade ju en gård med kossor också...

Eller

* Ryan från USA som spelade Simon and Garfunkel för mig på sin gitarr, i stort sett varje dag, under två veckors dit... eller hans kompis Jacob som hade Brutal ångest... då han glömt kvar ett par extacy tabletter i väskan han skickat med sina kära föräldrar på planet hem till USA... (observera att jag inte har något med hans eller några andra droger att göra)...


*Jag hade antagligen inte liftat med tre spanska nudister runt Coromandel eller träffat Ashley, VÄRLDENS underbaraste Kanadensare, som inne på en pubtoalett visade mig hur man på bästa sätt rider av en sydamerikan... (alltså, hon visade bara... ( hon tyckte helt enkelt att det var en sådan sak man borde veta...hehe=))...på mig, med kläder på och allt... bäst jag förtydligar det...Min lillebror blev lite orolig)


*Jag hade aldrig stannat i Australien längre än en vecka och antagligen aldrig lärt mig surfa, aldrig bott och jobbat at the art factory ( paradiset på jorden)...Aldrig dykt med tuber... Aldrig börjat äta kött igen...


Att resa ensam ger en möjligheter jag antar att man aldrig annars hade fått. Jag antar att fler tar kontakt, och att man också får mer hjälp. Men man måste även vara bekväm i att vara ensam... Jag kom verkligen på att jag gillar att göra saker på egen hand... =)

Och sen det bästa av allt... MAN BEHÖVER BARA TÄNKA PÅ SIG SJÄLV!!! Inga skyldigheter...
MEN!!!!

Jag och herrn i mitt liv.. var också ute på ett livs äventyr i vintras... Och vet ni vad som är det fina med det? Förutom att klart hångel varje dag?=)
JO... Att man har någon att återuppleva det med, i förhoppningsvis varje dag i resten av sitt liv...

Och att uppleva saker tillsammans med någon man älskar... Är oslagbart...

Jag har ju inte precis lagt upp mycket bilder på denna bloggen, men jag sitter just nu och kollar på lite bilder från världen utanför Borås och tänkte dela med mig lite till er...=) Dock helt oberoende varandra, dock helt osammanhängande... bara bilder...(se ovan=))



Ha en underbar dag// Cecilia

Genomstekt...

Har precis stekt köttfärsbiffar... Vilket är ett helvete när man gör det på blandfärs.. det är ju så BRUTALT viktigt att det blir genomstekt. Tacka vet jag nötfärs, man delar på en bit, ser den bra ut kör man bara på. Men med blandfärs... Varende jäkla bit måste man bryta sönder. Man vill ju för i fasiken inte ha klövarsjukan.....'

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Denna måndag har varit lyckad måste jag säga.. Jag började dagen med att lyssna på The White Stripes. Inte för att dom är särskillt bra, utan för att låten My doorbell får mig att tänka på Lyttelton, (en liten, liten hamnstad, dock en stor, stor inkörsport för stora lastskepp i Nya Zeeland)...och mitt jobb på ett bageri där...

Den var en stor hitt på radion... jag och bagarna sjöng alltid med i låten tillsammans när den spelades på morgonen, även om klockan så var knappt halv sex... Inte för att låten var särskillt bra... utan för att den var så lätt-trallad...

Jag skar bröd och bredde mackor... dom gjorde nybakade scones...
Jag var oftast fortfarande full... dom var oftast övertrötta eftersom dom jobbat halva natten...

Nu däremot, börjar jag senare på dagarna och bakfyllan har redan trängt sig på innan man kommit till jobbet, vilket gör samma levende helt omöjligt, samt antagligen i Sverige helt å hållat Oacceptabelt.

Konstigt det där, I NZ på en restaurang där jag arbetade, blev jag bjuden på grogg av barchefen innan jag skulle börja mitt första arbetspass... i Sverige skulle jag antagligen bli hemsänd för att jag luktade sprit!
Jag blev även ofta belönad med gratis shotts om jag gjort bra ifrån mig... i Sverige får man inte ens dricka alkohol på arbetstid om man så tar med sig sitt eget... =)


Tur är väl det, för jag skulle tippa på att det är just detta året 2005 (eller när det nu var, som idag har satt sig som mina tre fina första rynkor....mitt i pannan...=)

Det var tider det...

Om någon skulle fråga mig vilket som var mitt livs bästa skolår... Skulle jag utan en blinkning svara 2:an på lågstadiet.
Jag hade bullmage, hade fem pojkvänner och vann ganska ofta danstävlingarna på discona i idrottshallen...
Knepet var att lägga handen innanför killens tröja, blunda och se riktigt kär ut... oftast vann man en godispåse, men ibland fick man en skiva som någon på högstadiet inte längre ville ha.

Vi lekte pussleken på gräsplätten utanför idrottshallen också. (Ni som inte känner till leken så jagar man varandra... antingen jagar killarna tjejjerna eller så jagar tjejjerna killarna.. och blir man tagen så får man välja om man vill ha puss på kinden, puss på munnen eller en kram...
En gång blev jag tagen och killen/pojken fråga...

-Puss, kram eller våldta...

- våldta? vad är det?

- Det är när man klär av sig spritt språngande nakna och pussas sa han...


Jag kommer ihåg att jag log (aningen generad) och valde puss... på kinden...


En dag bjöd en av mina pojkvänner mig och min andra pojkvän (ingen svartsjuka här inte) samt en annan tjejkompis till mig oss på disco... Ett fyrmanna disco alltså.
Hans pappa satte folie över lampan, vi lyssna på musik och åt en massa godis... Det var BRUTALT kul och jag svär på att jag var oövervinnlig den kvällen...

Jag blev även vald (på demokratiskt vis) till lucia i luciatåget TROTTS att jag var för ful för att vara med i bollringen med endast snygga!!! (det var bara tre som var det, tillräckligt snygga alltså)... Typiskt nog så gick spännet i min elektriska plastkrona sönder dagen till ära så jag fick gå med hela huvudet på snedden för att kronan inte skulle falla av...

Jag var även bäst/snabbast i klassen på skrivstil... och på att prata... helium brukade jag kallas och det var fasiken inte för inte=)...


Ett nederlag var dock att jag samma år fick mitt livs första uttskälning från någon annan pappa än min egna.
Vi var på kalas... det var på den tiden då jag fortfarande hade naturligt blont hår, mamma hade gjort änglahår och prinsesskrona av en toapappersrulle och gummiband...
Han däremot var skitstor och hade världens längsta mörkabruna skägg...

Jag vet faktiskt inte riktigt vad det var han blev arg för. Jag åt korv med ketschup och senap, prata med min heliumröst som jag brukade när han kom... Antagligen sa jag något olämpligt, pratade alldeles för mkt/alt väldigt högt, eventuellt att jag inte lyssnade på någon annan som pratade... I vilket fall som helst tog mannen med skägget tag i min arm, titta mig i ögonen och sa med en hemskt arg och hög röst något som jag faktiskt glömmt... men FYYY FAN VAD JAG BLEV SKRAJ... och jag förstod, att jag nog skulle lugna ner mig lite...

Det var den första gången, men dock inte den sista...