Har ni någonsin följt någon till tåget, där man gått med in... För att lämna väskor och ge en sista kram?
Brukar ni då känna den där lilla oron, att tänk om tåget åker innan vi kommit av?
Jag har iaf gjort det, känt den stressan. Men tydligen känner inte min familj den oron=)... För idag hände det dom=)
Min mamma kommer inrusande till mig på jobbet... Först tror jag att det är någon som har dött!
Men sedan visar det sig att min Far, min Gudfar och min lillebror inte hunnit av tåget då dom skulle säga hej då till min bror och att alla nu var tvungna att hämtas upp på nästa hållplats, vilken man hittar halvvägs till Göteborg=).
Bilnyckeln har givetvis min pappa och bilen är parkerad på 15 min MAX parkeringen=)...
JAja... nu har det iaf ordnat sig, men jag säger som min systers andra hälft... Att det skall fan min familj till för att lyckas med något sådant!=)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar