Ahhh...

Jag skulle vilja hylla Eva Cassidy och hennes album somewhere... Hon har fått mig att dagdrömma flertalet tillfällen denna senaste vecka...

Brutalt bra album!!! BRUTALT BRUTALT!!! och VACKERT VACKERT!!!

Aldrig, aldrig, aldrig....

Har ni någonsin kommit på er själva med att vara någon annan än ni egentligen är?

Nu låter jag antagligen helt galen och må så vara!
Men jag har tillfällen när jag verkligen inte kan greppa mig själv, när jag nästan kan titta på mig själv utifrån...,oftast är det när jag druckit lite med det kan hända annars också... och det är allt som oftast ganska hemskt.... oftast blir allt jag säger skrattretande och fel, och ju mer jag pratar, ju mer gräver jag ner mig själv i en liten grop och känner mig totalt urdum! Lite som om jag vore kvällens clown...

Eller som om jag vore med i en komedi... Och då menar jag inte en charmig komedi där huvudrollsinnehavaren är snygg och ironisk... nej nej, jag är mer den tragiska i glasögon och stripigt hår som folk skrattar åt och inte med...

För ett par veckor sedan var jag på en fest, superfin fest med superfina och snälla människor... Hela kvällen började hur bra som helst och det var den ( en bra kväll alltså) ... Tills jag inte riktigt kunde greppa om dom på festen jag pratade med skrattade med mig eller åt mig...

Jag har ingen emot att bjuda på mig själv, det är väl det jag gör, det är ju det jag är bra på=)... Men jag har aldrig sett det på det här viset innan... Och jag har aldrig gått från att känna mig rolig till att känna mig så obotligt dum så fort...

Kvällen slutade med att jag drack alldeles för mycket,blev alldeles för berusad och åkte hem...Det kan antagligen vara ren inbillning, men jag har verkligen tänkt på det här en hel del sedan dess...

Hur kan jag tillåta mig själv att göra mig rolig på min egna bekostnad? Det är ju tragiskt....
Jag måste sluta med det... Varför bjuder jag folk att skratta åt sådant som kanske till och med svider i mig? Det är ju bara mitt eget fel, det är ju bara mig själv jag har att skylla... Och hur ska folk kunna ta mig på allvar???



NÄ, JAG SKA ALDRIG MER GÖRA SÅ IGEN!!! Aldrig aldrig aldrig...

Jag tror jag har lyckats....

Min kaffekokare är sönder och jag har varit helt förstörd över en borttappad underkjol jag idag kom på att jag nog inte ens gjort och altså heller aldrig haft... Det är en yr och djupt förbryllad liten fröken som skriver idag. Jag har under två veckors tid varit djupt inne i min egna värld och försöker fundera ut vad jag vill göra med mitt lilla liv... dock inget liten fråga...

Anledningen till dessa tankar är inte som man kan tro... frustration över att allt är så trist!! Näe, grunden till mitt tänkande har snarare varit att jag har det så fruktansvärt bra!!!
Jag är så nöjd med mitt liv som det är, att jag eventuellt inte kommer behöva alla dessa storslagna planer som jag lagt upp för mig själv...
Frågan är dock att om jag inte gör det jag planerat... kommer jag då att ångra mig??? Eller kommer all den tid jag skulle lägga ner på att plugga och arbeta mm mm vara slöseri med tid, för att jag antagligen skulle vara lyckligare utan?

Jag har funderat och kommit fram till att (som det känns nu) detta är viktigt för mig...

* Jag vill ha ett jobb där jag kan jobba självständigt... och där jag verkligen trivs!

* På det jobbet måste jag tjäna tillräckligt med pengar så att jag kan bo i ett hus vid havet.. alt en sjö ( jag ÄLSKAR att bada och finner stor lycka och lugn vid vatten...) samt att jag vill ha tid och råd men två veckor utomlandsvistelse per år...MINST!!!

* Och i detta hus och på dessa resor vill jag att mina två kommande barn ska ha möjlighet att följa med...(dock kanske inte varje gång)

* Och sen givetvis ett bra och lyckligt förhållande med massa hångel, sex och gapskratt...=)

(Om detta kommer infinna sig i Sverige eller utomlands...det vet man aldrig)

Jag menar... Visst vill jag bo i New York ett tag, och visst vill jag ha obegränsat med pengar... Och det skulle vara en otroligt tuff känsla om folk såg upp till mig, kanske till och med med imponerade ögon för att jag faktiskt lyckats med något stort!!!

Men livet är så jäkla kort... och i det stora hela spelar inte ett skit någon roll! Det lät hemskt, men jag menar på ett bra vis...

Eller...Det jag försöker säga är att jag blir lycklig av att äta middag med mina vänner... Gå ut o dansa tills jag får kramp i benen och inte kan gå på flera dagar...(eller mest gillar jag att dansa)...

Jag blir lycklig av att åka ut med mina föräldrars båt en varm sommardag... och jag var helt extas när jag fick köra vatten skoter i smögen i somras=)... Jag blir lycklig på julafton, för jag älskar julklappar och julskinka!!! Och jag är lycklig just nu, när jag sitter i min smått röriga lägenhet med extremt tovigt hår iklädd min pojkväns kalsonger och dricker en kopp varmt kaffe och funderar på denna dagens möjligheter...

Man kan tyvärr inte göra allt här i livet vilket är extremt trist..Men livet är för kort och i universum är man så liten att vad man egentligen gör inte har någon betydelse, inte nån betydelse för någon annan än dig själv.... Så jag tänker iaf sluta tänka så brutalt mkt på framtiden och försöka tänka allra mest på här och nu...Och umgås med människor runt omkring mig som jag älskar och göra sådant som gör mig lycklig just nu...

Och vad är det egentligen framgång ger? Antagligen mer tillfredsställande i och med att man vet att man inom den så kallade ( eller jag kom på ordet nu ) världsmallen har lyckats... och vad kan vara mer tillfredsställande än det? Och antagligen kan man kanske gå i förtidspension och vara ledig 10 år längre än oss/mig "vanliga" arbetare... Men till vilket pris? Extremt mkt jobb med sena kvällar och upptagna helger?... man har antagligen ett brutalt fint hus! Det var ju min plan för mina pengar jag skulle haft=)... men hur mkt skulle man hinna vara där? Och även om man skulle hinna det... exakt lika mkt som sådana som jag... skulle dom känna större lycka än mig?

Eller snarare... skulle ett jobb som ger mig mer pengar och finare saker göra mig lyckligare?

Tänker man så... Åh, jag är så lycklig som bor i ett så fint hus? Eller tänker alla samma sak...? Fan vad jag har det bra med en sådan underbar familj???
Och om alla tänker så... Spelar det då egentligen någon roll hur mycket pengar man har?
(borträknat total fattigdom)

Äh, jag vill bara resa och rensa maskrosor och jobba med något som jag tycker är kul....!!!

Sen om ni nu vill kalla mig en dam utan ambitioner, varsågod...

Men jag är trött på att behöva skämmas över vad jag gör, trött på att känna tvånget att lägga till orden...
- Men jag tänker givetvis börja plugga snart... Så fort jag säger vart jag jobbar!!!

Oroa er inte, jag kommer bli något jäkligt bra... Det vet jag!!! Och jag är för första gången på länge lugn och rofylld nog att faktiskt kunna uppskatta det livet jag har just nu...

Jag och herrn har dock också talat om en ny resa.. vart vet vi inte och hur länge vet vi inte heller... men minst tre månader... och kanske till och med livet ut... Oavsett vad, ser jag ett liv med helt fantastiska möjligheter och extrem lycka...=)

Dessa männ!!!!

Toooodiluuuuuueee.....

Jag tror att jag har fått hybris... I förra veckan drömde jag att jag vann hela idol överlägset!!! och denna veckan drömde jag att jag nobbade Fredrik Ljungberg. Ska ärligheten fram så var det jag, en massa supermodeller och alla landslagen i fotboll... vi bodde på hotell, varför förtäljer inte drömmen....


men eftersom jag bara känner till ett fåtal fotbollspelare så visste jag ju bara vem han var... Fredrik alltså. Och i drömmen valde han MIG framför alla andra!!! Och jag tyckte inte ens att det var konstigt. Jag tyckte helt enkelt att det var så vardagligt att jag stod över!



- Näe (säger jag)... Jag har pojkvän och jag har ingen lust alls att ha hett sex med dig... Men tack ändå , kul att du fråga... lycka till med fotbollen och det där...hörs


Säger absolut inte att han är hetare än min pojkvän,(ingen är;)) tycker egentligen inte att han är särskilt snygg... Men jag menar... När fan ska man passa på om inte i sina drömmar? (Nu när jag ska vara trogen herrn min, livet ut!) Och han har ju ett extremt manligt utseende,Fredrik, annat kan man inte säga, och det finner jag sexigt...


...Jag tycker att det är lite lurigt det där... jag är 23 år gammal och då får man ju kalla sig för kvinna, man är ju kvinna!!!Så jag är ju en kvinna!!! Jag kan skaffa barn om jag vill, köpa hus och ta lån och åka jorden runt... men jag tycker fortfarande att det känns konstigt det här med män..

Ibland tycker jag till och med att det känns konstigt när riktiga män.. och kvinnor också för den delen, tittar på mig och tar mig på alvar... som om jag vore tillräckligt gammal för att ha tillräckligt med erfarenheter till att säga vettiga saker!!!
(nästan så att jag tittar bakom axeln om det står någon annan där som dom pratar med..=)

Ännu värre om en MAN bjuder på en öl eller pratar med mig ute en lördagskväll...Då funderar jag alltid på om han vill vara snäll? Snäll som när storasyrrans kompisar pratade med en för att man inte skulle känna sig utanför, (eller nog mest för att visa min syster vilken underbar kille han var som kom så bra överens med lilla mig...för jag var ganska sällan utanför, jag pratade mkt som f---n...) om han tappat bort sina kompisar... mm mm... Eller om han faktiskt pratar med mig för att han är intresserad... när jag tänker att han eventuellt skulle kunna tänka sig att ligga med mig för att han är en man och jag är en kvinna... blir jag nervig som få.... Fast det är tufft och hett på samma gång så klart=)...

Min pojkvän är ju en man.. en man med hår på bröstet!! Han brukar envisas med om att vilja ta bort det!!! Men jag envisas om att han skall ha det kvar, så att jag kan ligga och pilla i det ibland och påminna mig själv om att jag faktiskt är en vuxen, hyfsat fin, och smart kvinna, med erfarenhet nog att dela med mig av=)!!!...


Och att jag har skaffat mig en egen underbar man så klart, som bara blir manligare och manligare=)...


Jag och min vän... Ute på ett jäkla galej...

Gooooofy!!!....

Vad är det igenligen men den här tönt stilen... Jag måste erkänna att den fått mig på fall.. Dessa extremt töntiga glasögon, dessa extremt tajta byxor som får dessa taniga pojkar att se även tanigare ut... Sidbenan som får en att se ut som den sista oskulden och scarfen som ger intrycket av att mamma satt den på en innan man går ut för att man inte ska bli förkyld...

Vad är det som gör att alla faller för detta? Är det för att man får känslan av att man vill hjälpa den stackars lilla killen? Ta hand om honom... Jag menar, för det funkar ju, dessa killar får antagligen ligga mest av alla... Men vad hände med "the bad guys?" Dom man absolut skulle passa sig för! Som såg farliga och farligt snygga ut... Som man sa sig inte bry sig ett skit om men ändå inte kunde sluta tänka på en vecka efter att han sagt hej till en. ( dvs om man var så lyckligt lottad)...

Har dagens damer tröttnat på dessa killar nu och därför gett en helt nu gengre en chans? Jag gillar det, även mindre klassiskt snygga killar blir nämligen heta i den nya looken...

På tal om det såg jag till och med en "bad guy" för ett par helger sedan... likt en nervös mellanstadiepojke iförd, sidbena och lite för stor finskjorta. Herrn hade totalt bytt stil... men visst såg han oskyldig ut... Skulle tro att flera damer skulle vilja ta hand om den "stackars lilla killen"...

Min weekend in THE City!!!..=)

Det här är en bild, tagen i Soho (tror jag)... Fin är den iaf!

Time Square...

På hemvägen blev damen lite trött och somnade i en extremt oskön position...

Måste vara time square igen...=)

Det är något med John=) Eller så är det bara för att han varit med i min absoluta favoritserie genom tiderna Ally mc Beal....

Är det inte fint med lite vanlig hederlig graffiti och lite skit...

Denna konstnär hade garanterat mer att ge mig än Guggenheim... Guggenheim hade dock extremt fin arkitektur. heeeeelt otrolig, och en fin fotoutställning...

Ett övergångsställe...

Ahhh..

Utsikten från en bar vi gick till... Uppe på ett tak, i princip stadens mitt...

Jag och syrran på samma bar, i bakgrunden Empire state building...

samma bar...

På tunnelbanan..

Time square...

Fin, fint...

Jag och syrran lever storstad, här på väg hem för att byta om inför kvällens bravader.

Som om vi vore två fotomodeller...

(Och JA jag har en låsning på graffiti)

samma konstnär som innan...

Man måste ju ha ett glas vin ibland, för att komma i rätt shopping stämning...

spending, spending...

Jag och syrran prova dessa UUNDERBART snygga skor! Men ingen av oss köpte dom, inte för att priset var för högt ( trotts att dom va ganska dyra) ingen av oss kunde gå normalt i dom då det var den högsta klack jag någonsin sett... Båda såg helt enkelt extremt sexiga ut om vi stod still, men sjönk till extremt osexig nörd nivå så fort vi tog ett par steg i dom...

Men trotts det ångrar jag mig nu... Jag hade kunnat öva...!!!

Ok... Jag måste erkänna att jag är kär! Totalt förälskad! Det pirrar i magen, jag har gränslöst med energi och jag känner en enorm skaparglädje och lust!!! Jag har varit i New York och jag ÄLSKAR det helt enkelt!!

Jag har tidigare varit där två gånger, men aldrig någonsin känt att det träffat mig rätt i hjärtat på det här sättet!
Jag trodde inte ens att jag var en storstadstjej... mer en beach (skulle vilja kunna surfa) tjej... Men OJ Oj oj vad fel! Jag har helt enkelt fått smak på storstaden när den är som bäst och nu är jag fast lik en heroinmissbrukare av heroin...

Jag ska komma på en plan... och jag ska bli rik!!! Så rik att jag kan bo på Manhattan!!! Vara med DÄR DET HÄNDER!!!

Jag vill vara en Manhattan girl.., med obegränsat av möjligheter varje dag/varje kväll... Jag vill gå på häftiga barer och extrema klubbar! Jag vill ha möjligheten att handla sådant som jag ser i mode magasin (dvs gå till den rätta butiken och kunna prova sakerna själv...) Jag vill ha möjligheten att ta en cocktail uppe på ett tak med utsikt över skyskrapor och storhet! Ha möjlighet att vara där det luktar karriär och avgaser på samma gång...

JAG VILL! JAG VILL!! JAG VILL!!! Jag vill åka mer tunnelbana och mer taxi! Jag vill ha möjliheten att gå på konsert varje helg! Jag vill känna storheten att vara en del av världen!!! DEN STORA RIKTIGA JÄKLA VÄRLDEN!!!

Så, jag har en plan... Planen är att komma på en plan så att jag kan bli så framgångsrik att jag kan bo på Manhattan och samtidigt ha tillräckligt med pengar så att jag kan ta del av allt detta utbud...

Hur? Det vet damen inte riktigt ÄN, men det kommer ske! Det måste helt enkelt ske!!!
Jag nöjer mig inte med något mindre=)!!!!


Ja, ja...=) Som ni förstår så har jag haft en otrolig resa...
Jag har shoppat, druckit lite vin, lite öl, lite drink och lite café latte... jag har gått på restaurang och ätit gott, jag har gått på bar och jag har gått på klubb..och sen har jag bara njuuuuuuuuutit=)...

Berättar mer senare... Nu ska damen sova.

Den underbara dagen, dagen efter...

OK, det är något som har hänt med mig... Jag har nämligen gått från att vara obotligt rastlös... Till att vara helt tillfreds med att sova till klockan 11, förflytta mig till soffan , kolla lite på Tv och helt enkelt inte klä på mig förren klockan blivit eftermiddag...

Om det är vädret som gör att jag blivit så slö, eller om det bara är jag som insett att det faktiskt är OK att inte göra någonting... (Man FÅR leva en hel dag utan att göra något "extra ordinary" som gör att man mins den... Man kan till och med behöva en sådan dag... Jag behöver antagligen ett par sådana dagar...=)) det vet jag inte...

Helgen har varit som den brukar... Jag säger till er, som jag sa till min vän precis...

" Att veta att man har en lördag i veckan utan att dricka på den, är som att veta att man har en godispåse i kylskåpet utan att äta på den... näst intill omöjligt"

Låter extremt tragisk, men det är inte drickandet i sig... mer att jag vill göra något kul, och i de allra flesta fall, så innefattar kul på en lördag någon slags alkohol... Hemskt men sant...

Men vad är det som gör att jag varje söndag, när jag vaknar bakis, har sådan ångest... Jag känner alltid någon sorts magkänsla, ett uns av ånger... Som om jag varit otrogen eller bråkat med nån vän... (Skulle aldrig vara otrogen... antagligen inte bråka med någon vän heller...=))

Men jag måste alltid ligga och fundera på vad jag sagt och gjort i minsta detalj... Spelar ingen roll hur kul jag haft, känns alltid som om jag varit olämplig på något vis... Trotts att jag varit oskyldig som en liten vit ängel=)... (kanske inte riktigt)... Så känner jag alltid skuld...

Jag vet, jag vet.... det kallas baksmälla... Och skulden är väl antagligen min kropps sätt att säga att den är besviken på mig, mitt omdöme och mitt sätt att hantera den=)...

Kanske vore det lämpligt för mig med en vit helg... Men det blir ju aldrig läge för det... alltid är det något som kommer i vägen... Nästa helg verkar det som om det blir inflyttningsfest, helgen därefter är damen i New York....=) aaah, ni ser ju... Och man vill ju inte missa nått kul=)!!!

Annars har jag varit på Batman filmen, VÄLDIGT bra film det där... Och jag verkar inte vara den enda som tycker det, min vän tyckte till och med att filmen var så bra att han lät tatuera in jokern på sin arm=)...

Herrn min tog även ut mig på romantisk middag i fredags och jag var ute med mina underbara vänner i lördags=)... Och söndags var stor slappardag...Full Pott alltså...
Romantik, vänner, vin och vila...

Så damen ska inte klaga=)... Och idag är det måndag, och jag är LEDIG!!! Ingen ångest, inga bittra miner... det är helt enkelt en ´heeeeeelt Underbaar dag...=) Min vän är påväg hit på en kopp Te, och jag har thai mat i kylen... kan det bli bättre?=)

Puss på er alla... Jag önskar er en BRUTALT skön dag...

Inte en fin bild utan en fin strumpa med...